Söndagen blev en minst sagt ineffektiv historia. Har inte gjort något vettigt. Har läst lite i Teknikmagasinetkatalogen, måste kunna hitta lite i den till på onsdag :). Sen vid 13-tiden så fick jag ett samtal från nåt mobilnummer jag inte hade inlagt. Då var det Mormor =) Hon och hennes pojkvän var i Norrköping och ville ta en fika. Var mycket trevligt. Kul att få se Mormor, var senast i somras vi sågs. Och hennes nya kille "Stickan" är riktigt skön. De passar kanon ihop. Man kan tydligen hitta kärleken vid 72 års ålder, vilket känns tryggt =P Det fick mig att känna att livet har fanimej bara börjat :)

Smått kär i Edward Mayas nya låt. Liknar Steroe Love rätt mycket och det är ett sånt härligt flow i den. åååh <3<3<3

Och varje år så avslutas MTD med det oerhört fina MTD-Sittningen. Första gången jag var på den och det ångrar jag lite nu. Var lite osäker till en början, kommer sitta med föreläsare o va ska man säga till dom liksom =P Men fan vad trevligt det, ja tror Gurra och jag hade som bästa platserna typ. Satte bredvid Carter Emmart (som ligger bakom Haydenplanetariet som jag skrivit om förut här, se videon ovanför) och sen en kvinna från Swiss som också var jättetrevlig. Jättegod mat bjöds det på också, förjävla god faktiskt. Längesen man åt nåt så gott. Sen bjöds det på sånger av alla de slag. Ett fantastiskt framförande av Victor, Marcus och Kristina, vilket jäkla låt. Hoppas ni spelar in den eller nåt, den måste få upplevas igen! Sen bjöd SKÖN på körsång, alltid lika trevligt med =) Kort o gott, en fantastisk avslutning på MTD. Tack!

Hade också besök av Offe och Jocke under helgen. De fick besöka Trappan för första gången och jag tror nog de tyckte det var najs =D Riktigt trevligt var det!

Sickest song ever! Jochen Miller – Brace Yourself - Original Mix

Jag spelar Ethan Mars och är lyckligt gift och har två barn. Sonen John ska fylla 10 år och kalaset är förberett. På eftermiddagen går familjen på stan i en stor galleria. Frun går iväg med den andra sonen Shaun och jag går iväg med John. Jag tittar bort för en liten stund och då är John försvunnen. Man springer och letar i varenda affär efter honom men han är spårlöst försvunnen. Tills man går ut ur gallerian så ser man sin son på andra sidan vägen. Man ropar på honom och han kommer springandes tillbaka över vägen... utan att se sig om... en bil kommer och hinner inte stanna. Jag slänger mig ut framför bilen för att skydda John... men misslyckas... John dör och jag hamnar i koma i sex månader. Tiden går, jag är inte längre gift och sonen Shaun saknar sin livsglädje han hade förr.

Under spelets gång får man spela fyra olika karaktärer. Först Ethan Mars, pappa till sönerna. Madison som är en journalist som söker upp Ethan för att skriva en artikel om mördaren som härjar i stan. Mer om mördaren senare. Den tredje karaktären är FBI agenten Norman, anlitad för att gå till botten med fallet. Den sista karaktären är privatdetektiven Scott Shelby, från begäran av barnens föräldrar anlitad att ta reda på mördaren.

Det som händer i stan är att en mördare som kallas för "Origamimördaren" kidnappar barn i tioårsåldern och låser in dom i en brunn, så får de vara där till de drunknar av regnvattnet, därav namnet Heavy Rain. Ethans andra son Shaun är alltså kidnappad nu och man får gå igenom en massa jobbiga uppdrag för att få reda på vart sin son finns. Man har fått en låda med en massa Origamfigurer som innehåller olika uppdrag. Klara man uppdragen så får man mer o mer bokstäver till adressen där sonen finns inlåst. Ska inte avslöja något om sjävla spelet men har du en Playstation 3 så ska man verkligen spela det här. otroligt välgjort på alla punkten. Det är riktigt snyggt, omgivningarna håller hög klass, men där Heavy Rain glänser är enligt mig i animationerna (över 170 dagars Motion Capture filmning säger en del). Dom är ruskigt välgjorda. Sen är ansiktena oerhört detaljerade, se bilderna nedanför. Musiken är av högsta klass, passar in fantastiskt o de olika situationerna man befinner sig i. Kontrollen är väl det som skiljer sig mest från andra spel. Man kan inte hoppa, springa, krypa eller liknande av egen vilja utan sånt görs när man väl hamnar i dessa (tryck på rätt knapp i rätt tillfälle så klarar man sig) - tillfällen. Dessa delar av spelet är såklart roligast och det är där allt händer, så högt betyg på den delen. Sen är det lite frustrerande att bara gå. Man går rakt fram genom att hålla in R2 vilket är ovant till en början men som man kommer in i efter ett tag. Det som kan vara lite jobbigt är när man försöker gå fram till saker och man måste ställa sig på rätt ställe för att man ska kunna interagera med dom. Ibland kan det vara svårt att ställa sig precis rätt, blir lätt att man gör 180 gradersvändningar istället för att ställa sig rätt. Säkert jag som var ovan men det kändes lite frustrerande emellanåt.

Ljud: 9/10

Grafik: 8/10

Kontroll: 7/10

Hållbarhet: 8/10

Slutsats: En riktigt fängslande story som skulle kunna passa sig i en riktigt bra thriller. Man känner för karaktärerna och man blir verkligen berörd. Varierande tempo och man får sota för sina handlingar (jag lyckades ha skulden för två personers död under mitt spel). Quantic Dream har gjort ett av PS3s bästa spel enligt mig och är unika på sin sak.

Totalt: 8.5/10